Direktlänk till inlägg 23 augusti 2012
Igår hände något väldigt hemskt!
Min minsting ( Loka) blev jättesjuk
I Måndags var jag och mamma och min kompis Jasmine + alla tre hundar ( Likko, Loka och Elvis) på utflykt.
Eftersom jag försöker ta körkort så var vi ute och övningskörde, vi for till Vajmat, ett ställe utanför Jokkmokk.
Hundarna var överlyckliga för dom fick ju vara lösa och springa runt och busa, dom badade och grävde i sanden och vi andra avnjöt lite fika.
Dagen efter utflyckten hade Loka kräkts en massa hemma, det var sand, slem och något blodliknande...
Hon blev inte piggare så jag ringde mamma och bad henne kolla till henne när jag var på jobbet. När jag sen var hem på min rast verkade hon fortfarande dålig så hon fick vara under uppsyn hos familjens vän Birgitta.
Birgitta var väldigt orolig då Loka hade skakat en massa och knappt kunde bajsa.
Jag blev allt mer orolig, ringde pappa om råd och han tipsade om att jag skulle ge henne grädde. Det gjorde jag, men den spydde hon upp. Under kvällen skrek hon när jag tog upp henne och hon verkade låg...nästan rädd.
Dom annars så pigga små plirande ögonen var halvft slutna och alldeles vattniga, hon hade öronen strykt bakåt och orkade knappt vifta på svansen, hon ville inte gå ut..fick nästan dra henne..
Sov inte mycket natten till igår, ställde alarmet på mobilen och ringde till vetereinären men han var på semester och uppgav nummer till andra veterinärer. Jag försökte nå Öjebyns klinik, men utan resultat...fick inte heller tag i dom i Gällivare, så då ringde jag till Luleå. Där fick jag omgående tid. Jag och Birgitta åkte med Loka och mamma tog hand om Elvis.
Det var en lång resa och väl framme fick vi vänta länge tills vi fick hjälp, det var hemskt. Loka blev bara svagare och svagare. Veterinärerna sa att hon var väldigt uttorkad och sen hittade dom nåt när dom kände på hennes mage, det blev röntgen och den visade sand...i massor. Loka har alltså stopp i tarmen, hon kan inte äta, inte dricka och inte bajsa.
Dom tog blodprov, vilket var svårt då hon var så svag och knappt var med, sen la dom in henne. Dom skulle ge dropp och smärtstillande och sen laxeande medel och i värsta fall operera.
Behöver jag säga att jag nog aldrig har gråtit så mycket som igår..?
Det var hemskt! Ville inte lämna henne till okända människor, ville bara vara hos henne, höra hennes lilla hjärta slå och kämpa sida vid sida med henne...
Hoppas av hela mitt hjärta att hon överlever detta!
Ringde kliniken imorse och tydligen har hon blivit lite piggare och lyckats bajsa lite, men det är allt jag vet just nu.
Hon är i mina tankar, hela tiden!
Saknar henne så...
/ M
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 | 21 |
22 |
23 | 24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||||
|