Tjenare!

Befinner mig hemma med Elvis, har varit sjuk sen i Torsdags. Inte kul alls. Har jättemycket att göra men ingen ork alls. En ljusglimt i missödet var i Fredags när min pojkvän och våran gemensamma kompis Rickard tittade förbi. Det blev mycket skratt :)

Tyvärr kunde Anton ( min pojkvän) bara stanna till på Lördag men det var hur gulligt som helst att han alls kom. Finns inget värre än att ligga ensam hemma när man är sjuk :/

Klart man vill ha någon som passar upp en lite... ;)

Nä, men sällskap är ett måste.

I dag mår jag lite bättre, men inte nog bra för att kunna gå på jobbet imorrn.

Har tagit mig an tvätten, nu småstädar jag lite ( var TVUNGEN..min lägenhet hade börjat likna en krigson!).  Ska snart värma mig lite av gårdagens rester..mer lyxigt än så blir det inte. Planen är att jag sen ikväll någon gång ska ta mig i kragen och plugga lite, var jag nu ska finna orken till det?

Vi hörs!

Puss och kram/ M

Hej där ute!

Ja jag lovar och lovar att skriva här...ändå blir det alldeles på tok för sällan, shame on me. Nåja har ändå inte så mycket att berätta..eller jo kanske en del.

Här i Jokkmokk har vi ju varje år en vintermaknad som pågår några dagar i början av Februari. I år hade jag besök av två kompisar. Anna och Annelie. Anna som bor i Boden och Annelie som bor i Luleå. Det var väldigt trevligt med besök, jag jobbade dock största delen av marknaden men vi fick oss ändå två kvällar ute. Blev lite fest hos mig och sen Ölkåtan på Fredagen och Hotell Jokkmokk på Lördagen.

Lite bus hann vi allt med ;)

Inga kommentarer där inte.

Fick en fin blomma och en chokladask som tack, gulliga tjejor detdära! <3

Några dagar innan marknaden begav jag mig till Porsi för att få hjälp med min dator som tjorvade :/

Då kom DU och satte dig bredvid mig...jag blev sååå förvånad.

Så jag finns nu??

Lagom röd i ansiktet anlände jag till Tova och hennes far i Porsi.

Skönt att få till datorn och supertrevligt att träffa världens bästa Tova<3<3<3

Nåja, nu känner jag att dettta blir ett ganska osammanhängade inlägg...xD

Men måste även tillägga att min kompis Jasmine har flyttat in mittemot mig, hur kul som helst! Så nu blir det ju att ses oftare :D

Tänker iallafall kika in här oftare, jaa jag vet att jag säger det varje gång -,-

Men jag SKA!

Nobody gets me like you.

Pusstja/ M

Lite bilder från marknaden.

Hej!

Sitter här hemma i min lilla lägenhet. Elvis är trött och tycker att jag borde ha lagt mig för längesen..det ser jag på honom, Det är så mysigt att bo med honom, han är så gullig, snäll och lojal..allt du inte är.

I tystnaden kommer minnen, tankar och känslor fram, kanske mot min vilja?

Jag vet inte..

Kanske dumt att ens skriva om det, men ibland tänker jag tillbaka på tiden när vi var små...när vi var varandras halvor.

När skoldagen bara var en passage tills vi kunde umgås..bara du och jag.

Vi spenderade många timmar med att läsa igenom din/din syrras tidningar, där det stod om killar, kärlek och sex. Vi fnissade i samförstånd åt spalterna med "fråga Ewa" eller vad dom hette...

Där det frågades om mens, finnar..killar och ja allt. Allt nytt, allt som vi inte förstod oss på.

Vi visste att vi alltid skulle hålla ihop, för det är ju så när man är kompisar. Vem skulle komma oss emellan, ingen.

Det var en del av våra liv, ett kapitel. En stund..en evighet.

Med åren kom...första mensen, killarna, olyckliga förälskelser...betyg och NYA vänner..

Kanske trodde jag att vi ville åt samma håll..kanske var det bara något som jag hade tagit för givet?

Med åren gled vi isär mer och mer, jag höll fast vid vem jag var..men du ville testa dina vingar, du började göra allt som vi förut hade förkastat.

Röka, supa..strula runt...ja det finns mycket jag kan nämna.

Jag blev sviken gång på gång, men det du gjort kunde inte göras ogjort.

Jag förlät dig gång på gång...men tillslut vart jag tvungen att inse att jag inte kände dig längre.

Visst, jag har också förändrats, gjort bra OCH mindre bra saker,

Saker jag stolt berättar om och saker jag helst låtsas som om jag glömt.

Men kanske är det så?

Ens liv är en bok, en del kapitel är korta andra längre.

När jag råkar springa på dig på byn utbyter vi som mest några ord eller kanske ett "Hej", Tänk att två osärbara barn kan utvecklas och bli så olika. Vem särade då på oss?

Du?

Jag?

NEJ, jag anser och tror att vi helt enkelt växte ifrån varandra.

Eller jag VET att jag växte.

J

ag är mognare nu, jag vet vad som är rätt och vad som är fel och jag VÄGRAR att låtas dra med i något dumt.

Jag vet mitt värde och att om du vill ta upp kontakten så får du kämpa..kämpa för min tillit, mitt förtroende, min glädje, mitt hopp.

Vill ändå säga att jag är tacksam för åren vi fick.

Tillsammans gick vi igenom så mycket. Även om jag nu i efterhand kan inse att vi var olika redan då..som natt och dag.

Nu väntar sängen och en sovande valp.

Godnatt!

/M